Vi tror ibland
På det förflutnas stig ekar dina fotsteg som eld mot mitt sinne & en sval pensel målar ett porträtt av dig i mitt minne.
Trots att många månar har gått upp & somnat igen bränner dina läppar mot min hud.
Minns natten då älvorna dansade till våra ömma ord & efterlämnade ett ekande ljud.
I sömnens rike fångar du mina tårar och förvandlar dem till diamanter
och för första gången ser jag skönheten i dina slipade kanter.
Hjärtat i tusen bitar gråter över det som kunde ha varit & aldrig blev.
Fastän det nu är solig morgon så är bilden av oss så sorgligt skev.
En ny dag randas & masken som döljer sorgen faller på plats likt en gammal vän
och två poeter gör ett nytt försök att komma på rätt väg igen.
12-13/10-04
Jessica Brunnberg & Martin Larsson
| Dagbok | Bilder | |
|---|---|---|