Det mörka

Om natten vakar det mörka svarta utanför mitt fönster, tålmodigt väntande på att mina ögon ska slutas.

Hungrande sitter han där och trånar.

När sömnen kommer, som den alltid gör, vrålar han ut sin ljudlösa triumf.

Då mitt sinne vilar i drömmarnas land våldtar han min själ, om och om igen.

Hans kalla fingrar kramar livslusten ur mig, från min stämma att gny av smärta under nattens mörkaste timmar.

Han lämnar alltid då gryningen randas, belåten, mätt och levande.

Jag vaknar, blåslagen och smutsig i själen, med ömmande kropp och ett raserat försvar.

Känslan av sorg klamrar sig fast vid mitt hjärta då morgonbestyren tar vida.

Minnet av den svarta besten lever i mitt sinne under morgonens första timmar och med bävan ser jag dagen passera framför mina ögon.

Klockan tickar och snart vilar jag åter i hans kalla, mörka famn

 

 

 

 

 

 

 

Om mig	Dagbok	Bilder
Länkar	Blandat	Gästbok
Hem	maila mig	Dikter